Nu har vi passat på att göra en avgjutning av min gigantiska kanonkula medans den finns kvar. Fick hjälp av bästa svägerskan när dom kom hit på besök till oss idag. Ska måla den i någon fin färg och sedan hänga upp den på väggen hemma i huset. Nu när jag ser mig själv från en annan vinkel så ser jag hur gigantisk jag är. Men det är ju inte så konstigt med tanke på att det bor två barn där inne i magen. Idag är det 47 dagar kvar till beräknad ankomst men det blir nog att dom anländer före den 26 februari skulle jag tro. Om nu inte rackarunge nummer 1 skulle få för sig att vända sig rätt väg, alltså med huvudet neråt så blir det planerat kejsarsnitt eller akut om förlossningen startar av sig själv. Är väl lite blandade känslor att bli förlöst med snitt eftersom jag gärna vill föda som vanligt. Men huvudsaken att barnen kommer ut och är pigga och friska så är vi nöjda. Så snart kommer vi att kunna titulera oss som föräldrar, och jäklar vad vi längtar efter att få se som små människorna som vi har skapat. Även deras mormor och morfar och farmor och farfar längtar! Och deras blivande farbröder och morbröder, mostrar och hela faderullan :-) Bjuder på två bilder från dagens gipsning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar